Ett möte mellan ljus och stillhet.
Namnet förenar latinets lumen (ljus) och ora (horisont) och bär på en idé om gränslandet där inre och yttre världar möts.

I serien framträder ljuset som en närvaro snarare än ett motiv – något som rör sig, löses upp och återbildas i skiftande lager. Horisonten blir inte en fast linje, utan en övergång där tiden tycks stanna upp.

Lumora utforskar det subtila: förskjutningar mellan klarhet och dis, form och upplösning. Verken bär en meditativ kvalitet och bjuder in till stillhet och uppmärksam närvaro.

Här blir ljuset ett språk för det inre landskapet – en plats där något är på väg att träda fram, eller just har försvunnit.